I morgon åker jag till Västerås, stan med den fulaste dialekten, för att vara med på ett möte lett av en projektledare som skulle passa bättre som småskolefröken. Hon är kass som projektledare för hon kan inte inspirera, delegera eller lita på sina projektmedlemmar. Dessutom kan hon inte ta kritik.
Inte för att jag skulle vara så mycket bättre. Eller, jo det skulle jag faktiskt. Jag skulle rocka rullstol!
På perrongen vid pendelstationen i Alingsås stod sossarna och delade ut plastpåsar (sån som man tar frukt i på ica) innehållandes flyers, en pin med ap-rosen och ett äpple. Vadå timing! Jag var hur hungrig som helst och hade inte tid att gå till Pressbyrån (en minut till tåget skulle gå), och så står sossarna där och utfordrar mig. Alla skall få äpple! Det var ett mycket gott svenskt äpple som smakade pallfrukt. Man tackar.
Just det ja. Jag åkte ifrån lappen där det står var någonstans i Västerås mötet skall vara. Braaa!! Någon kommer att få ringa ett samtal imorgon. Och det är inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar