Två veckor i Ludvika

Nu har jag varit i Ludvika i två veckor och det känns bra. Alla är snälla och braiga och jag är grymt tacksam att jag redan har organisationen klar för mig. Det räcker som det är känner jag.

Det är både likt och olikt Alingsås. Lokalerna är äldre, kontorslokalerna ruffigare, området myyyyycket större, fler verksamheter, många många, många fler människor.

Olika organisation men ändå samma, nästan allt känns igen - det märks tydligt att det är ett företag. Människorna är ungegär desamma. Humoristiska, fötterna på jorden.

Det är långa dagar med många möten och ett anteckningsblock snart fullt. En att göra-lista till månen. Allt måste läras in och göras.

Ett steg i taget.

Men det är bra med ett späckat schema och stor kvällströttma, för då orkar jag inte sakna Loppan och Sambo så mycket.

Mot Dalarna

Hej då Göteborg! 4,5 h tog det att brassa på med ett stopp för att tanka.

Nu sitter jag på hotellet med öl och chirre och os-avslutningen.

Man kan ju säga att just på söndagar är det inte så livat här.

Lite semester iallafall

Det har inte kännts som nån riktig semester i år. Det har varit tusen grejer att kolla, fixa, banken, bilen, mäklaren, hit och dit, duschmunstycke, tur och retur Ludvika två gånger, hämta bil i Stockholm, fundera på saker, bestämma sig tal, tal, tal....

Plus att vädret har varit uselt. Även om vi inte är några soldyrkare och egentligen trivs bäst när det är lite svalare, har det varit trist att det varit trist väder.

Men igår kändes det som lite sommar med sol och klar himmel. Så när det pratades om promenad nerför Avenyn och glass var jag inte sen att haka.

Och när vi kommit hem och Loppan somnat satt jag på gården med kaffe och bok. Det är lite semesterkänsla över det.

Just nyss

Sitter med Loppan i famnen efter lite näsdroppsdistribuering. Hon sover.

Plötsligt pluttar hon ut nappen och säger: "- Att!" (katt). Pratar i sömnen. Sött!

Trapp tripp

Lilla L fyllde 8 år och på lördagen var det kalas.

Loppan var i fin form och promenerade runt själv och hade det bra.

Tidigare hade vi varit i L:ets rum och kikat - mycket spännande med alla leksaker och grejer. Så när jag står i köket och grejar med nåt och Loppan går förbi i den riktningen tänker jag att hon är på väg in dit.

Men där var hon inte. Hon var i trappan på femte trappsteet i full färd uppåt.

Man kan klättra i trappor.

In Sweden we call it a kick

Sparkförvaring i nya huset.

Ett år

Idag fyller Loppan ett år. Här ser man hur hon demonstrerar lådan hon kom i.

Näää.

För ett år sen kunde hon inte så mycket. Skrika, äta, gråta, bajsa.

Nu är hon en fullfjädrad ettåring som går, pratar (sitt eget blablabla-språk), kan greppa saker, sparkar boll, känner igen katter - båda verkliga katter och såna på bild, hon kan klappa fint och när man säger "tvätta håret" så stryker hon handen över huvudet. Hon gillar fart och fläkt, har dåligt tålamod, vill helst bara busa och skoja, när hon hör musik diggar hon och när hon ser sin farfar storgråter hon. Farmor däremot gillar hon. Och mormor. Annars är faster Bente en favorit och hunden Montrose är mycket spännande.

Världens goaste unge. Vilken tur man har.