Bra om jag kunde bli av med rinnet i näsan och det pockande behovet att nysa. Jag har ju ett snart sovande barn i famnen.
Faktiskt. Och jag orkar inte att hon vaknar igen nu. Nog.
Förut monterade vi upp hoppgungan i en dörröppning hos farmodern. Barnet var först väldigt misstänksamt, kanske kan det ha berott på att vi satte henne åt fel håll så att hon knappt såg ut över kanten. Men sen gick det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar