Engagemang

Åh vad jobbigt det är när saker man engagerar sig i sakta med säkert blir en belastning.

Konstföreningen på jobbet - ingen vill fortsätta i styrelsen utom jag, som också har tröttnat rätt hårt. Det är egentligen rätt kul när man väl sätter sig med det, möten, tavelhängning osv. Det är bara det att det väger som ett ont samvete att man aldrig gör mer än allra minsta nödvändigaste för att få upp tavlor på väggen varje månad. Och det blir ju inte roligare när alla ens styrelsekamrater inte vill fortsätta.

Kören - jag har tappat sugen totalt. Jag tycker det är kul att sjunga men jag pallar inte med kärringstuket i kören. Alla poänglösa skratt när vår Ledare kläcker nåt sånt där gullligt, alla insuinanta ljud och fniss som görs när gästinstruktören säger att han har fem barn. So what? Han har fem barn. Men hans fru då? Vem applåderar henne? Orka liksom.

Så i vår blir det ingen kör. Och konsten får vi se.

Så man kanske får tid över till att vika tvätten tidigare än precis innan man behöver tvättpåsarna för nästa laddning ren tvätt (ibland undrar jag varför vi bryr oss om att ha byråer) - för det är ju precis det man vill ha ut av livet. Det var det man tänkte sig när man var 16 år och tänkte att när jag är 34 - då ska jag vika tvätten jävligt med en gång efter den kommer ur torktumlaren.

Nä. Man kanske ska lära sig spela trummor i vår.