Området i sig såg ungefär ut som tidigare år. I år fanns det mycket mindre utrymme för föreningar/företag i början av festivalområdet - beror väl på höjda hyror kan man tänka sig. Men jag tyckte att det var väldigt trevligt med det lilla området där man kunde ta sig en tur när man ville vila öronen och se nåt annat för en stund.
Den stora skillnaden var at det fanns många fler matstånd utanför ölområdena och det vara bra för maten i öltälten kan vara både trist och orimligt prissatt.
Två ingångar, eller iallafal två utsläpp, hade varit trevligt.
Toaletterna - det skall inte vara slut på vatten eller tvål kl 15 dag 2. Och varför inte klämma in så många toavagnar man bara kan när det ändå finns utrymme?
Fredagens musik
Panda Bear - den här killen har hitat tre toner på sitt piano. Först spelar han en ton, då sjunger han i samma ton, sen spelar han i den andra tonen - då sjunger han i den tonen och så håler det på. Han fick en välförtjänt etta i en tidning.
Paul Weller - jag hade inga förväntningar på honom, visste inte vilken typ av musik han spelade så jag blev positivt överraskad. Det diggades.
Local Natives - lysnade vi på sittandes bakomet träd i ölområdet när vi kökade hamburgare ochrack vin. Men de var bra. Tror jag.
Wu-Tang Clan - nja. Kul att ha sett dem. Men det var roligare att se Raekwon på stationen i torsdags, men OJ vågade inte gå fram och säga hej.
Iggy & the Stooges - tja. Legender och alt det där, men ändå. Att se gamla gubbar stå och hänga över sina gitarrer..
LCD SOundsystem - hörde vi när vi stod i kö för att köpa vin. Det tog 45 minuter att hämta ut ett glas vin, kilen i kasan var ungefär lika bra som LCD.
M.I.A - 20 minuter långt trist intro innan hon komer in på scenen. Och det blev då inte bättre då. Så vi stack bort till Linné och kollade The XX och det komer jag inte ihåg nåt av.
Lördagens musk
Shout Out Louds - från ölområdet. Riktigt bra, det svänger om det här bandet och de hade jättestor publik. Bra inledning av andra dagen.
Mumford & Sons - från samma område. Också bra, där skule man ha stått i publiken. OJ köpte deras skiva från Bengans och vi lyssnade på den i morse. Fantastiskt bra!
Anna Ternheim - här hade jag och AJ masat oss upp och ställt oss i publiken. Jag hade hellre stått i publiken när Shout out Louds spelade. Anna T är dutig, men man hade kunnat lyssna på hennes spelning över ett glas vin.
Reflektion Eternal - orkade jag coh AJ lysna på i ungefär tre takter, sen var det hej då och promenad till Linétältet för att spana in Anna von Hausswolf, men hon var inget vidare. Däremot verkade Marina % The Diamonds som spelade efter Anna vW vara värda att lyssna på, det lilla vi hörde lät svängigt. Men då var vi på väg till Flamingo för att lyssna på Håkan.
Håkan Hellström - svårslagen när han spelar plattan det hela började med i Slotsskogen för 25 000 entusiastiska och glada människor som alla öser kärlek över honom och bandet. Man såg at flera i andet tidvis blev rörda av publikens gensvar, Stefan Sporsén hade vid ett tillfälle ett ansiktsuttryck som inehöll förvåning, misstro, glädje och stolthet allt på en gång. Som att han inte riktigt hade fattat hur älskad Håkan och bandet är.
Broken Bells - Håkan var bra, men jag vile se Broken Bells, så jag smet lite tidigare. BB var ok, men inget revolutionärt.
Chemical Brothers - det här hade jag sett fram mot så mycket. Det här är ett band vars musik jag har tokdansat och röjt till mången glad natt på nittiotalet, jag har en relation till detta band. Det hade kunnat bli så bra. Men efter 45 minuter med ett långt, segt intro, endast 4 gamla godingar (eller var det 5), en bas som dunkar sönder kroppen och en ljusshow som trigade igång min icke-existerande epilepsi fick det vara nog. Besviken är ordet.
La Roux - så istälet gick jag till Linné och mötte upp AJ och OJ. La ROux spelade skiten ur publiken - en publik som var mycket intensiv och med. Fantastiskt att se. Jag var inte så imponerad av La Rouxs skiva, men efter den lilla snutt jag såg igår ska jag ge den en andra chans.
Lördagen klart bättre än fredagen. Jättekul festival på det hela taget, men det berodde givetvis mest på mitt fantastiska sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar