"Häromdagen läste jag om en kvinna, som fått diagnosen fibromyalgi (smärtor) i foten. Värk och felbehandling gjorde att hon slutade jobba, blev långtidssjukskriven och sjukpensionär på deltid. Nu slåss hon för att få behålla sin sjukpenning?… "
1. En av mina chefer genom livet har fibromyalgi. Det är inte vackert när en person knappt kan komma upp ur sängen för att smärtan är så stor.
2. Att hon väljer just detta exempel som ska symbolisera alla sjukskrivna (de svaga jävlar som suger oss andra på pengar) gör mig förbannad. Det här att kvinnor har svårt att få (arbets)skador bedömda för sig själva och inte jämförda med "normskadorna" (männens)är ju ett faktum. Lord!
Och istället för att skriva själv om det lånar jag några rader från Kjell Stjernholms utmärkta blogg:
"En kvinnas med fibromyalgi i foten blir representanten för någon som klagar istället för att försöka bli frisk. Detta medans de senare åren präglats av ett medvetandegörande om att vården inte är jämställd. Att medicinsk forskning och behandling utgår från män. Att mäns värk med automatik antas ha kroppsliga orsaker medans kvinnors antas vara psykosomatisk.
"Ännu ett exempel på hur vårdkvaliteten brister för kvinnliga patienter är att det finns otillräcklig forskning om en del sjukdomstillstånd, bland annat smärttillstånd, som främst drabbar kvinnor. Det medför att kvinnor oftare sägs lida av ”diffusa” eller ”ospecifika” sjukdomar.” För inte så länge sedan användes förkortningen SVBK i journalerna. Förkortningen stod för Sveda-, Värk-och Bränn- Kärring. Bland annat genusforskare har uppmärksammat och protesterat mot detta. Man har föreslagit att man istället bör använda termen ännu otillräckligt utredda symtom om de ”diffusa” besvär som framförallt kvinnor drabbas av. Tanken är att det inte är kvinnorna det är ”fel på” då de inte passar in i mallen. Istället är det forskningen som i otillräcklig grad intresserat sig för kvinnors könsspecifika besvär. Tillgången till rätt anpassad vård kan alltså inte särskiljas från den forskning som bedrivs om kvinnors respektive mäns sjukdomar och symptom." (sid 60, (O)jämställdhet i hälsa och vård, SKL.)
Vad är det som får Höglund att anta att sjukskrivnas kamp för ett drägligt försäkringsskydd står i motsats till varje ansats att försöka bli frisk?
Höglund, som själv ansett sig diskriminerad på grund av ålder och kön inom mediavärlden, klarar i sin krönika av att förminska både personer med funktionsnedsättning, kvinnor och personer med ohälsa. Låt vara utan att mena så. Men det gör mig besviken. Jag hade hoppats att en livslång erfarenhet av kritisk granskning hade räckt längre än så."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar